Möjliggörare –
möt händerna som gör andras skapande möjligt
Utställningen Möjliggörare lyfter fram några av de slöjdare som tillverkar redskap och på andra sätt gör det möjligt för andra att slöjda. Föreningen för Svensk Hemslöjd bjuder in till en digital utställning i ljud, foto och text. Utställningen kommer även under en kort period i januari 2022 att visas fysiskt i butiken Svensk Hemslöjd på Norrlandsgatan 20, Stockholm.
Utställningen Möjliggörare är en del av projektet Slöjdcurator och genomförs av Föreningen för Svensk Hemslöjd med stöd av Nämnden för Hemslöjdsfrågor.
En viktig del av utställningen är samarbetet med podden Görbart som resulterat i intervjuer med några dessa möjliggörare, och det vänds och vrids på begreppet för att ge en djupare och färgrikare berättelse och kontext.
Eva Berg – skånskt yllebroderi
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Jag heter Eva Berg bor i Landskrona, i Skåne. Hela mitt yrkesliv har jag varit verksam inom Hemslöjden bland annat som butikschef hos Hemslöjden Skåne. Sedan nästan 30 år tillbaka undervisar jag i skånskt yllebroderi.
På vilket sätt är du en möjliggörare?
Jag vill vara generös med mina kunskaper och uppmuntra mina elever till att lita på sina egna förmågor. Jag vill vara en kulturförmedlare och visa att handens arbete kan ge lust, frihet och ro.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Flera generationers kvinnor har under min uppväxt naturligt och självklart förmedlat sina kunskaper till mig. Inte sällan som tyst kunskap. Jag iakttog strumpstoppning, lagning, stickning, virkning, broderi, vävning och klädsömnad. Jag blev uppmuntrad, utan pekpinnar, att göra själv. Yrkeslivet har sedan gett mig möjligheter att utvecklas och fördjupa mig i folkliga traditioner och slöjdade.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Det måste finnas möjlighet att förvärva kunskap och att få erfarenhet. Bra utbildning på skolor, i kursverksamhet och som lärling. En möjliggörare ska vara generös och ha förmåga att dela med sig. Ekonomiskt stöd, t ex stipendier, en bra mentor och en öppenhet för vårt folkliga arv – så att det utvecklas – kan bidra till möjliggörandet.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att slöjden får ett stadigt fotfäste i människors vardag. Både görandet och brukandet. Det kommer till nytta för slöjdarna, klimatet och livskvaliteten.
Felix Wink och Täljogram – vassa möjliggörare
Lyssna på intervjun
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Jag heter Felix Wink och tillsammans med Ragnar Kierkegaard Suttner och David Richter driver jag Täljogram AB. Vi bor utspridda i landet, men Täljogram har sina lokaler i Nordmalings kommun, Västerbotten.
På vilket sätt är ni möjliggörare?
Vi skapar täljkit fyllda med allt som behövs för att komma igång att tälja. Vi delar också gärna med oss av täljglädjen och skaparkraften via workshops och kurser. Kärnan i Täljogram är att ”sänka trösklarna” och göra det enkelt att testa och komma igång med sitt skapande. Vi lägger mycket energi på innehållet och paketering för att väcka intresse hos mottagaren.
Vem eller vad har varit er möjliggörare?
Det är många faktorer som ligger till grund till att det blev slöjd och täljning vi halkade in på. Jag (Felix) deltog i en slöjdinkubator för Nämnden för Hemslöjdsfrågor, samtidigt som jag gick med i Västerbottens läns hemslöjdsförening där jag senare också blev anställd. En viktig faktor var och är drivkraften att göra det första mötet med täljningen positivt och roligt. Genom att vakuumpacka färsk björk kunde vi behålla de positiva täljegenskaperna som färskt trä erbjuder. Med det färska träet, vassa knivar av bra kvalité och tydliga instruktioner skapar vi bra förutsättningar för en härlig täljstund.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Förebilder tror jag är viktigt. Synlighet och relevans för en själv tror jag behövs för att fler ska engagera sig inom slöjden. Ett intresse att sprida sin passion till andra är också avgörande. Ett samhälle som stimulera till kreativitet, problemlösning och entreprenörskap.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Bättre förutsättningar att försörja sig som slöjdare. Fler skulle säkert arbeta med slöjd idag om det var lite enklare att få ihop ekonomin och vardagen. Det, och att slöjden är med och tar en viktig roll i omställningen till ett hållbart samhälle.
Julia Kalthoff – yxor
Lyssna på intervjun
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Jag heter Julia Kalthoff, bor i Stockholm. Jag gör en liten täljyxa i svenskt stål som är perfekt för mindre föremål som skedar och skålar. Vad som helst där man vill avverka material och kunna göra finlir också.
På vilket sätt är du en möjliggörare?
Jag är en möjliggörare för jag tillverkar verktyg, det är ett konkret sätt att vara en möjliggörare. Jag brukar tänka på det som att jag sprider vågor av hantverk över världen. Först gör jag ett hantverk, sen kan andra ta vid och göra sin slöjd med mitt verktyg.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Min möjliggörare är Beth Moen, huvudlärare på Sätergläntans trälinje. Hon är duktig på att yxa, rent tekniskt kunnig. När jag började göra yxor frågade jag henne om hon ville vara min huvudtestare. Vi har brevväxlat om yxor. Jag smidde fram prototyper som hon testat och gett mig feedback på under en lång period. Hon har varit en central figur i att min yxa blev så bra som den blev.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Det kanske skapas en möjliggörare när man ser att det finns en uppgift, ett behov hos andra människor som man kan fylla. Jag ser mig mer som en hantverkare som söker en gemenskap. Yxan är som ett verktyg som ger känslan av gemenskap som jag tycker om att vara i. Jag gör yxor så fler ska komma in i den känslan och välkomnar folk till min värld.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att fler ska komma in i den här välden som jag själv har hittat och tycker är så fantastisk. Den meditativa känslan som samtidigt kan vara explosiv och kraftfull.
Jag är en möjliggörare för jag tillverkar verktyg, det är ett konkret sätt att vara en möjliggörare. Jag brukar tänka på det som att jag sprider vågor av hantverk över världen. Först gör jag ett hantverk, sen kan andra ta vid och göra sin slöjd med mitt verktyg.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Min möjliggörare är Beth Moen, huvudlärare på Sätergläntans trälinje. Hon är duktig på att yxa, rent tekniskt kunnig. När jag började göra yxor frågade jag henne om hon ville vara min huvudtestare. Vi har brevväxlat om yxor. Jag smidde fram prototyper som hon testat och gett mig feedback på under en lång period. Hon har varit en central figur i att min yxa blev så bra som den blev.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Det kanske skapas en möjliggörare när man ser att det finns en uppgift, ett behov hos andra människor som man kan fylla. Jag ser mig mer som en hantverkare som söker en gemenskap. Yxan är som ett verktyg som ger känslan av gemenskap som jag tycker om att vara i. Jag gör yxor så fler ska komma in i den känslan och välkomnar folk till min värld.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att fler ska komma in i den här välden som jag själv har hittat och tycker är så fantastisk. Den meditativa känslan som samtidigt kan vara explosiv och kraftfull.
Kerstin Neumüller – bandgrindar
Lyssna på intervjun
Kerstin ställer ut bandgrindar gjorda av björkträ från vedboden. Enkla vävredskap, som man kan väva band eller andra små textilier på, och eftersom de är så ovanligt små är de väldigt smidiga att ta med sig, packa undan och förvara.
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Jag heter Kerstin Neumüller och bor i Mellösa, en liten ort mitt i Sörmland. Jag är slöjdare och författare.
På vilket sätt är du en möjliggörare?
Jag är en möjliggörare för jag tillverkar verktyg, det är ett konkret sätt att vara en möjliggörare. Jag brukar tänka på det som att jag sprider vågor av hantverk över världen. Först gör jag ett hantverk, sen kan andra ta vid och göra sin slöjd med mitt verktyg.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Min möjliggörare är Beth Moen, huvudlärare på Sätergläntans trälinje. Hon är duktig på att yxa, rent tekniskt kunnig. När jag började göra yxor frågade jag henne om hon ville vara min huvudtestare. Vi har brevväxlat om yxor. Jag smidde fram prototyper som hon testat och gett mig feedback på under en lång period. Hon har varit en central figur i att min yxa blev så bra som den blev.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Det kanske skapas en möjliggörare när man ser att det finns en uppgift, ett behov hos andra människor som man kan fylla. Jag ser mig mer som en hantverkare som söker en gemenskap. Yxan är som ett verktyg som ger känslan av gemenskap som jag tycker om att vara i. Jag gör yxor så fler ska komma in i den känslan och välkomnar folk till min värld.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att fler ska komma in i den här välden som jag själv har hittat och tycker är så fantastisk. Den meditativa känslan som samtidigt kan vara explosiv och kraftfull.
Jag är en möjliggörare för jag tillverkar verktyg, det är ett konkret sätt att vara en möjliggörare. Jag brukar tänka på det som att jag sprider vågor av hantverk över världen. Först gör jag ett hantverk, sen kan andra ta vid och göra sin slöjd med mitt verktyg.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Min möjliggörare är Beth Moen, huvudlärare på Sätergläntans trälinje. Hon är duktig på att yxa, rent tekniskt kunnig. När jag började göra yxor frågade jag henne om hon ville vara min huvudtestare. Vi har brevväxlat om yxor. Jag smidde fram prototyper som hon testat och gett mig feedback på under en lång period. Hon har varit en central figur i att min yxa blev så bra som den blev.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Det kanske skapas en möjliggörare när man ser att det finns en uppgift, ett behov hos andra människor som man kan fylla. Jag ser mig mer som en hantverkare som söker en gemenskap. Yxan är som ett verktyg som ger känslan av gemenskap som jag tycker om att vara i. Jag gör yxor så fler ska komma in i den känslan och välkomnar folk till min värld.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att fler ska komma in i den här välden som jag själv har hittat och tycker är så fantastisk. Den meditativa känslan som samtidigt kan vara explosiv och kraftfull.
Lars Larsson – orientaliska sländor
Lyssna på intervjun
Lars ställer ut sina senaste turkiska sländor med djupa rötter i det orientaliska textilhantverket. Sländorna är resultatet av en utveckling med målet att bygga en lätthanterlig och lättviktig, stabil slända med god balans och stor kapacitet.
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Mitt namn är Lars Larsson och jag bor i en liten by strax norr om Karlstad i Värmland. Jag är pensionär och slöjdar i trä.
På vilket sätt är du en möjliggörare?
Genom att jag utvecklar och tillverkar olika redskap till mina slöjdande vänner. Som aktiv medlem i ”Fåreningen Fårfesten i Kil” har det alltmer handlat om många olika slag av textila verktyg och utrustning. Från nålbindningsnålar till mer avancerade tröjställningar, allt efter önskemål och enkla skisser eller beskrivningar.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Jag är uppvuxen på ett småjordbruk i efterkrigstiden där mycket handlade om självhushållsslöjd med slöjd som ett viktigt inslag i vardagen. Min far var en kunnig och klurig småbonde med förmågan att klara reparationer av det mesta; skaklar, lunnekälkar och till och med tröskverk. Han delade generöst med sig av sina kunskaper till mej, som själv fick hantera verktyg och hjälpa till. Det gav en lust till, och en trygghet i, ett fortsatt eget slöjdande. Far var min första möjliggörare. Under mina många slöjdande år har jag träffat fler möjliggörare som haft betydelse för mej och min utveckling. I synnerhet slöjdaren, pedagogen, konsulenten och vännen Knut Östgård från Lerum. Deltagande i hans slöjdprojekt och kurser har gett mig många fördjupade kunskaper och trygghet i mitt eget slöjdande.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Jag tänker att vi alla slöjdare är potentiella möjliggörare för andra och nya slöjdare. Det naturliga sättet att föra vidare och inspirera är genom möten och här behöver vi fler arenor. Vi vill träffas och berätta, beskriva, förklara, lära ut, ge och få goda råd. Så kan nya slöjdare och möjliggörare skapas och vitalisera en sviktande slöjdtradition.
En liten anekdot: I min ungdoms Värmland skrönades det att om tre musikanter träffades i en vägkorsning bildade de ett dansband och då blev det ’dans bort i vägen på lördagsnatten’ (Fröding). Snart började danspalatsen växa upp och entreprenörskapet exploderade. Sven Ingvars blommade!
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att vi skapar mötesplatser och gör dem som finns kända. Bjuda in alla intresserade! Öppna upp för en bredare allmänhet, marknader, där ”musikanterna” kan visa upp sina färdigheter och inspirera andra. Kanske till och med kunna sälja slöjd med rimliga villkor. Kanske kan hembygdsföreningar och länshemslöjdsföreningar agera såväl ”vägkorsning” som arena – alltså möjliggörare. Samt att låta slöjdkonsulenter vara de naturliga naven i denna folkrörelse.
Maria Smedberg från Ullforum
Lyssna på intervjun
Maria och Ullforum ställer ut produkter från Yarns & Barns, ett eget varumärke – färdiga materialförpackningar, knitkits som de kallar dom, med stickbeskrivningar som de själva tagit fram i samarbete med en lokal formgivare. Alla kit består av våra mjuka garner som spunnits av jämtlandsull.
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Jag heter Maria Smedberg och bor på Frösön i Östersund. Jag är en av dem som driver Ullforums spinneri i Ås, strax utanför Östersund här i Jämtland.
På vilket sätt är ni en möjliggörare?
Vi är möjliggörare genom att vi spinner ett mjukt härligt ullgarn av god kvalitet till den som vill sticka av svensk ull, som dessutom inte sticks. Ullen kommer från får som har haft det bra och mestadels betat gräs inom en tiomils radie från spinneriet.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Vi som driver Ullforums spinneri har varit varandras möjliggörare! Det är en ekonomisk förening som driver spinneriet och tack vare att vi medlemmar har lite olika kompetenser kompletterar vi varandra och gör arbetet möjligt.
Hur skapas en möjliggörare? Hur fyller vi på?
Möjliggörare skapas genom samarbeten, pepp och inspiration, tror vi. Förebilder och mentorer inom ens eget hantverk är bra och viktiga. Ibland mäktar man inte med att göra allt själv – då är det väldigt värdefullt att ha likasinnade att samarbeta med.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Större möjlighet att välja svensk ull, från friska får som fått gå ute och betat gräs och hållit våra landskap öppna. Vi önskar slöjdarna många avkopplande stickstunder med vårt garn, som resulterar i välanvända och omtyckta plagg av jämtlandsull.
Åke Erlandsson – vävredskap
Åke ställer ut vävredskap som bandgrindar, bandlås, skyttlar, olika nålar för textila tekniker och en slynggaffel. Allt tillverkat i olika träslag.
Vad heter du, var bor du och vad gör du?
Jag heter Åke Erlandsson och bor i Östra Frölunda i Västergötland. Jag ägnar mig träslöjd och i tillverkar i huvudsak bruksföremål, framförallt verktyg för textilt hantverk, en del köksredskap och övriga hushållsföremål.
På vilket sätt är du en möjliggörare?
Jag är en möjliggörare genom att tillverka redskap för andra att slöjda med.
Vem eller vad har varit din möjliggörare?
Jag kan inte se att jag har haft någon sådan. Jag har inte gått några kurser eller haft några förebilder utan lärt av mina misstag och tillverkat saker som jag själv skulle vilja ha eller som jag sett ett behov av. På så sätt har nog slöjden själv varit min möjliggörare.
Hur skapas en möjliggörare?
Genom att ta vara på de bästa slöjdarna och få dem att föra sin kunskap vidare.
Vad önskar du slöjden och slöjdarna?
Att slöjden får bättre status och bättre ekonomiska förutsättningar. Jag önskar att slöjdarna känner en glädje och tillfredsställelse i slöjdandet..
STORT TACK TILL NÄMNDEN FÖR HEMSLÖJDSFRÅGOR SOM FINANSIERAT DENNA UTSTÄLLNING
FÖRENINGEN FÖR SVENSK HEMSLÖJD
Du är alltid varmt välkommen att kontakta oss eller dela med dig av dina synpunkter och förslag. Skicka bara ett mejl till oss. Vi hörs!
Besök vår butik:
Norrlandsgatan 20
111 43 STHLM
Telefon: 08-23 21 15
svenskhemslojd.com